Att skapa en unik leksak
Såg den störtsköna serien The Apprentice igår fast med den alltid lika trevlige Sir Alan iställe för Donald Trump. Som ni kanske känner till ska deltagarna utföra olika uppdrag som att: sälja, köpa, förhandla osv. Uppgiften som deltagarna fick i serien igår handlade om att komma på en innovativ och unik leksak.
Det låter väl enkelt men det är det inte. Hur ska man gå tillväga i det här fallet? Ska man fråga barnen och i så fall vilken ålder bara 5-åringar, eller 5-9 åringar eller bara 7-åringar? Hur försäkrar man sig att barnen kommer att leka med leksaken under en lång tid och inte bara slänga den efter en halv dag? Svåra frågor som ska besvaras under kort tid som deltagarna hade men ett misstag som de gjorde var att inte lyssna på vad fokusgruppen, själva ungarna, hade att säga.
Kortfattat: Tjejgruppen hade två leksaker som de hade kommit på och ungarna fick välja vilken leksak de gillade mest och varför. Barnen sade sitt och tjejerna lyssnade inte och valde den leksak som barnen gillade mindre —> Tjejerna förlorade tävlingen!
Det jag vill säga med detta är att det är viktigt att lyssna på målgruppen, de är ju för tusan de som ska använda det som utvecklas. Vi som jobbar med interaktionsdesign vet detta, en vedertagen aspekt som sitter i ryggmärgen, tack för det!
Kul blogg! Har just hittat hit och ser fram emot mer spännande läsning när jag kikar runt lite mer härinne.
Min blogg handlar ljud i design ( http://www.smoothear.com/blog ) – har du skrivit några inlägg om ljud som användbarhetsaspekt? Skicka gärna länk i så fall så kan jag länka till dig. En rolig grej i användbarhetssammanhang är pipsignaler. Jag var på besök i umeå och skulle ta ut pengar. Pipsignalerna avslöjar bl.a om du tar ut pengar i hundra- eller tusental (vilket man helst inte informerar andra om när man står och fipplar med kort och sedlar…) Eller TV-fjärrkontrollen med “upplyst panel” – fast något har gått galet – när panelen lyses upp piper det ihållande och högfrekvent vilket gör att varje gång man använder den blir man ARG. FInns att köpa på Claes Olsson (de såg jätteförvånade ut när jag ville reklamera den…)
För att inte tala om alla knapptryckningsfeedback – eller uteblivna knapptryckningsfeedback etc etc. Som sagt, skriver du något om ljud så tipsa mig gärna!
Och hurra – igår kunde jag konstatera att Stockholms tunnelbana blivit mer användbar för turister (och de är ju ganska många periodvis) – efter många år med digitalt uppspelade stationsutrop, på svenska, så har man äntligen infört även en engelsk version! (Hur kunde det ta så lång tid!?)
Lycka till och vänliga hälsnignar,
Hanna som kommer läsa mer här, kul!
Skrevs 11 June, 2008