Det är något 70-tals inspirerat som genomsyrar Skövdes statsbibliotek. Biblioteket känns liksom sådär omodern och gammaldags gällande dess inredning och miljö, det är iallafall vad jag tycker. Andra kanske finner det mysigt och hemtrevlig, smaken är som baken. Hursomhelst så är det inte bibliotekets inredning och väggar och möbler eller dess stil som är i fokus utan helt enkelt olika sätt man kan låna tidsskrifter på. Jag brukar ofta låna tidsskrifter på Skövdes stadsbibliotek och biblioteket har generellt sätt en trevlig utlåningsprocedur där man lägger sitt lånekort i ett hål och sedan lägger det material man vill låna på ett magnetiskt bord och sen är man klar. Snabbt och enkelt. Däremot är det inte så enkelt när det kommer till att låna de olika tidsskrifter som finns. Efter sisådär ett antal olika utlåningar av olika tidsskrifter kan man lugnt säga utlåningsproceduren bör ses över.

För det första
Att låna en tidsskrift fungerar på samma sätt som att låna vilken bok som helst. Man tar sin tidsskrift och lägger den på “magnetbordet” så att den registreras och sedan är man klar. Detta fungerar dock endast med tidsskrifter som har bibliotekets streckkod på baksidan. Det är nämligen inte alla tidsskrifter som har den här streckkoden vilket för ca. 3 veckor sedan ledde till att jag blev stoppad av bibliotekarien som undrade var jag var på väg med en tidsskrift som jag inte hade lånat. Det visade sig att tidsskriften inte hade bibliotekets streckkod på baksidan och i och med detta inte registrerades, vilket bibliotekarien uppmärksammade (ögon som örnar har de). Okej, mitt fel jag borde märkt på skärmen att den inte var registrerad men jag hade bråttom och antog att den var registrerad. Det som händer om en tidskrift inte har en streckkod på baksidan är att man får en pärm som har streckkod och lägger in tidsskriften i den. Jag fick en pärm där jag lade i tidsskriften, lånade som vanligt och gick hem.

För det andra
Häromdagen skulle jag låna en tidsskrift som inte hade streckkod på baksidan. Jag går fram lite stolt sådär som en “tidsskriftsutlåningsexpert” och säger:

- Den här tidsskriften har ingen streckkod jag behöver en sån där pärm att lägga den i så att jag kan låna.
- Den tidskriften ska inte ha någon pärm.
- Jaha?! Men den har ingen streckkod, är det bara att låna som vanligt då eller?
- Nä, låt mig se Bibliotekarien kollar på tidsskriften …Vänta lite, klistrar på en streckkod och säger, nu är det bara att låna som vanligt.
- Aha, tack.

Egentligen stör jag mig inte väsentligt mycket på detta och det ställer egentligen inte till det för mig förutom att det går åt lite tid, jag tycker mer synd om de som jobbar på biblioteket som hela tiden får dras med detta. Idag frågade jag en bibliotekarie gällande detta med varför vissa tidsskrifter måste läggas in i en pärm och inte har någon streckkod och varför vissa har streckkod samt även varför man klistrar på streckkod på vissa medan andra behöver läggas i en pärm. Svaret som den trevliga damen gav mig var så otroligt tydlig, rakt på sak och sådär lite dystert.

Vad det handlar om är i grund och botten en kostnadsfråga.

Det kostar helt enkelt pengar att ha streckkoder på varje tidsskrift och för att undvika den här kostnaden väljer man att ha streckkoder på “populära” tidsskrifter och slopar streckkoder på de “icke populära”. Jag tackade damen, nöjde mig med svaret och gick därifrån med en tanke i huvudet:

Om kommunen inte har råd att betala några extra kronor för att göra det konsekvent för lånetagare att låna tidsskrifter genom att klistra på streckkoder på samtliga tidsskrifter, då måste det handla om en extrem fattigdom eller extrem lathet.

Så tycker jag iallafall…

Att gruppera information som hör ihop underlättar avsevärt för människans kognition genom att vi, enkelt formulerat, slipper tänka på hur vi ska göra. Detta gäller t.ex. webbplatser, fysiska produkter eller varför inte knapparna i en hiss.

Kolla på den här bilden och säg så fort som möjligt vilken knapp du ska trycka på för att komma till våning 10:

Avståndet mellan alla siffror och alla knappar är likadan vilket ställer till det för oss. Ibland är jag på besök hos min mammas moster där hissen i deras hyreshus kan klassas som “The Elevator from Hell”. Detta är ingen titel på ett spel eller en skräckfilm utan helt enkelt en kass utformad knapp-panel i hissen, varav namnet. Igår var jag på besök och tryckte på fel knapp, vilket gjorde att jag gick ut ur hissen och hamnade på fel våning. Jag var ivrig och snabb och ville snabbt komma till våning 10 och tyvärr kom jag till våning 6. Jag gick ut och ingen mammas moster här inte, jag var på våning 6 och det tog sin lilla tid innan jag fattade var jag var. Otroligt nog åkte hissen ner (någon ville in i helvetetshissen) och jag visste inte var jag var. Jag tryckte på hissknappen igen och väntade, Damn you Hiss!

Don’t Make Me Think är en bok skriven av Seve Krug och den här meningen är i det här fallet klockren. Hade siffran varit någon millimeter närmare knappen hade det gjort enorm skillnad, vilken grej alltså…

Det går inte en dag utan att man faktiskt kommer i kontakt med begreppet “stress” på ett eller annat sätt i ens vardagliga liv. T.ex. måste jag varje dag kolla min mailbox för att se vilka mail jag har fått, vilket i sig är en typ av stress. Detta är en vardaglig aspekt som hör till mitt vardagliga jobb och den här aktiviteten är inrutat i mitt liv. Detta är en självklar aktivitet för mig i min arbetssituation och jag accepterar detta. En viktigare fråga är vilka negativa påverkningar dessa rutiner har på våra vardagliga liv? Begreppet stress har funnits så länge människan har funnits men begreppet har man kunnat tolka olika beroende på vilken tidsera man pratar om. Ett grovt exempel kan vara att begreppet stress under stenåldern var relaterat till att skaffa mat och överleva medan stress idag handlar om så mycket mer än att bara överleva.

Photo by Flipped Out.

Vad är stress?
Jag ser inte stress som en entitet som existerar i sig utan jag ser det mer som något som människorna själva skapar i relation till det liv och samhället de lever i. Stress är inget man kan ta på, visa för andra eller peka på. Stress skulle jag säga är en känsla som var och en individuellt känner och upplever och mer eller mindre själv också skapar. Oftast är det lättare för oss människor att klaga och vara negativa istället för att vara positiva. Varför det är så vill jag inte spekulera i men jag tror att det här negativa tänkandet fungerar som en katalysator för begreppet stress. Oavsett ens arbetssituation finns alltid en närvaro av stress som smyger sig tätt inpå oss. Vi vill tillfredsställa chefen, vi vill inte göra bort oss framför andra, vi vill göra bra ifrån oss och på så sätt framhäva oss själva, vi strävar efter högre lön, vi vill inte misslyckas och i sin tur sänka vår självkänsla etc etc. oavsett vad är dessa en axplock av aspekter som är kopplade till begreppet stress.

Tänker vi negativt kommer vi att uppleva att vi är mer stressade än om vi skulle tänka positivt
Ganska så logiskt egentligen men ändå har många inte den här insikten och värre är att en del inte ens vill ha den här insikten. Ungdomar, medelålders människor och gamla upplever stress och stress påverkar oss på både gott och ont, detta vet vi redan. Negativ stress vill ingen känna av, lika mycket som vi vill känna smärta, och ett steg att minska den negativa stressen i ens liv är att Inse att stress inte existerar som egen entitet ute i världen utan stress är något man själv skapar i relation till ens vardagliga liv där stress bara existerar i ens eget huvud. Den här karamellen får man suga på ett tag men när man väl kommer till insikt att det faktiskt är på detta sätt då tror jag att man kommer uppleva att mängden negativ stress kommer minska i ens eget liv.

Äntligen är jag färdig och relativt nöjd med den nya designen på siten. Vad tycker ni, bättre eller sämre? Vad ska jag säga, jag är bara en sån som måste ändra den grafiska designen titt som tätt, fast å andra sidan är förändring bara bra. Den lättlästa och nyttiga boken Who moved my Cheese?!! tar upp varför förändring i livet är bra.

Dyra saker är lika med bra saker
Häromdagen köpte jag den legendariska anteckningsblocket Moleskine. Blocket kostade 149 kronor och är ca. 14,5 X 9,5 cm. Med andra ord är blocket ganska litet och ganska dyrt tycker jag. Moleskine är ett mycket känt varumärke som tillverkar anteckningsblock och egentligen ville jag inte lägga ut så mycket pengar för en sådan liten sak men jag köpte den bara för att och nu i efterhand är jag hur nöjd som helst.

Jag är inte nöjd p.g.a. det fina papperskvaliteten, eller att omslaget är solid och hårt, eller att den har ett gummiband som håller den stängd. Nej, det är tanken att ha betalat mycket pengar för något som jag inte tyckte var värt det. Ganska så konstig men det här är ett psykologiskt spel på hög nivå. Det här psykologiska spelet tror jag är nyckeln i framgångsrik marknadsföring. Ta mycket betalt, även om det inte är värt det så får du en populär produkt. Självklart är det inte så enkelt som det låter men det intressanta och viktiga är att det funkar. Bang & Olufsen är exempel på detta där de bytte strategi genom att istället som tidigare lansera sig som “Det danska kvalitetsmärket” hårdsatsade som “Kvalitetsmärket från Danmark”. Linjerna skulle vara rena, lullullet skulle bort och apparaterna skulle vara lättskötta med ett minimum av detaljer. Den trevliga historian om Bang & Olufsen – Dyr dansk design 75 år finns att läsa på Nyteknik.

Fina saker kostar och det är allmänt känt i världen. Det som är dyrt måste bara vara “bra”. Frågan är vad som egentligen är “bra”. Jag kommer ihåg för två år sedan då Bang & Olufsen sålde en mp3-spelare vid namn Beosound 6 för ca. 5 000:- Otroligt högt pris för en inte så speciellt anmärkningsvärd produkt, finns exakt liknande för hälften så mycket. Frågan är inte varför utan varför inte? Säljer du för ett högt pris då finns det chans att du lyckas och det stort, speciellt om du är känd sedan tidigare.

Kontentan av det hela är att marknadsföra sin produkt/tjänst relativt högt för att lyckas. Självklart finns risken att du floppar totalt men risker är en del av livet, läs gärna boken Who moved my cheese :)

Nej det ska jag inte, men om du vill få en framgångsrik affärsverksamhet så tror jag att lösningen är att starta eget med speciallitet på att reparera trasiga iPhones. Låt mig ta det från början:

Efter att ha varit ute en kväll med mina vänner begav jag mig hemåt. Jag plockar upp min iPhone och lika fort tappar jag ner den i den stenhårda asfalten. Efter ett kraftigt “Fan” uttryck plockar jag upp den för att inse att själva skärmen är sprucken. Efter att paniken och ångesten hade lagt sig började jag leta efter lösningen, dvs. hur jag ska fixa så att jag får en ny skärm. Själva touchen fungerade vilket innebär att telefonen fungerade utan några problem men inte kan man gå runt med en bamsestor spricka på skärmen.

Telia, där jag köpte telefonen var de första jag besökte. På min fråga vad en reparation av en sprucken skärm skulle kosta blev svaret runt 4000 kronor. Lite saftigt för min del så jag letar vidare och efter en del läsning på olika forum hittar jag ett företag vid namn Homemedia som finns i Göteborg. Efter en del läsning om folks åsikter kring detta företag beslutar jag mig för att lämna in min telefon så att jag får den reparerad där. Priset för att reparera skärmen blev 1 300 och väntetiden är max 24 timmar. Idag är min iPhone så gott som ny och jag är supernöjd.

Homemedia är som jag vet det enda seriösa företaget i Göteborg som kan reparera en iPhone. Visst var jag orolig att det skulle uppstå stora komplikationer då företaget inte är Apple certifierad men det blev inga som helst problem. Jag kan bara tala utifrån min egen erfarenhet och personligen tycker jag att 1 300 kronor är betydligt bättre än de 4 000 kronor Telia ville ha. Varför finns det då inte fler företag som specialiserar sig på att reparera iPhone? Jag vet inte men en orsak kan vara att tekniken är såpass ny att folk inte har hunnit ikapp… Säkert är iallafall att jag ska köpa en fodral som ska skydda min iPhone om jag råkar tappa den igen. Ni som själva vill köpa diverse reservdelar till era iPhone kan göra det på iPhonebutiken.se. Vill ni däremot våga och testa att själva reparera en iPhone, kika på det här YouTube klippet.