Sedan 3 dagar tillbaka har jag klämt & känt på Voddler och jag är relativt nöjd med tjänsten men visst finns det vissa störningsmoment. Det är redan en hel del andra som har testat tjänsten och givit sina tankar och åsikter, bland andra:
inUseful – 5 tips till Voddler – För en ännu bättre filmupplevelse & Mjukvara.se – Voddler is the shit!

Skrivet i Forumet
Om man läser vad Voddler-användare skriver på Voddler forumet ser man ett tydligt mönster som genomsyrar missnöjet. Det handlar om att användarna är missnöjda med att Voddler tar betalt i en betaversion samtidigt som priset är högt. T.ex. kostar filmen ConAir från 1997, 37 kronor och detta är alldeles för dyrt. Att Voddler tar betalt i en betaversion är något som inte gillas, i synnerhet när priset som i det här fallet är skyhögt för en gammal film. Här håller jag med strömmen och det jag såg fram emot var en kompetent streamingtjänst för en billig peng. Missförstå mig inte jag tycker om Voddler och det finns stor potential men att man i dagsläget får betala 37 kronor för en gammal film är att ta i vilket kan tyckas är ett steg i fel riktning.

För min del är jag än så länge positiv till Voddler, nya gratisfilmer kommer in, ett avtal med Sony Pictures Television, Disney och Paramount har tecknats vilket bara kan ses som positivt. Om Voddler bara ser till att ursprungsiden med att erbjuda en stor mängd filmer och tv-program gratis bibehålls då tror jag att tjänsten kommer att överleva långt framöver.

Det är något 70-tals inspirerat som genomsyrar Skövdes statsbibliotek. Biblioteket känns liksom sådär omodern och gammaldags gällande dess inredning och miljö, det är iallafall vad jag tycker. Andra kanske finner det mysigt och hemtrevlig, smaken är som baken. Hursomhelst så är det inte bibliotekets inredning och väggar och möbler eller dess stil som är i fokus utan helt enkelt olika sätt man kan låna tidsskrifter på. Jag brukar ofta låna tidsskrifter på Skövdes stadsbibliotek och biblioteket har generellt sätt en trevlig utlåningsprocedur där man lägger sitt lånekort i ett hål och sedan lägger det material man vill låna på ett magnetiskt bord och sen är man klar. Snabbt och enkelt. Däremot är det inte så enkelt när det kommer till att låna de olika tidsskrifter som finns. Efter sisådär ett antal olika utlåningar av olika tidsskrifter kan man lugnt säga utlåningsproceduren bör ses över.

För det första
Att låna en tidsskrift fungerar på samma sätt som att låna vilken bok som helst. Man tar sin tidsskrift och lägger den på “magnetbordet” så att den registreras och sedan är man klar. Detta fungerar dock endast med tidsskrifter som har bibliotekets streckkod på baksidan. Det är nämligen inte alla tidsskrifter som har den här streckkoden vilket för ca. 3 veckor sedan ledde till att jag blev stoppad av bibliotekarien som undrade var jag var på väg med en tidsskrift som jag inte hade lånat. Det visade sig att tidsskriften inte hade bibliotekets streckkod på baksidan och i och med detta inte registrerades, vilket bibliotekarien uppmärksammade (ögon som örnar har de). Okej, mitt fel jag borde märkt på skärmen att den inte var registrerad men jag hade bråttom och antog att den var registrerad. Det som händer om en tidskrift inte har en streckkod på baksidan är att man får en pärm som har streckkod och lägger in tidsskriften i den. Jag fick en pärm där jag lade i tidsskriften, lånade som vanligt och gick hem.

För det andra
Häromdagen skulle jag låna en tidsskrift som inte hade streckkod på baksidan. Jag går fram lite stolt sådär som en “tidsskriftsutlåningsexpert” och säger:

- Den här tidsskriften har ingen streckkod jag behöver en sån där pärm att lägga den i så att jag kan låna.
- Den tidskriften ska inte ha någon pärm.
- Jaha?! Men den har ingen streckkod, är det bara att låna som vanligt då eller?
- Nä, låt mig se Bibliotekarien kollar på tidsskriften …Vänta lite, klistrar på en streckkod och säger, nu är det bara att låna som vanligt.
- Aha, tack.

Egentligen stör jag mig inte väsentligt mycket på detta och det ställer egentligen inte till det för mig förutom att det går åt lite tid, jag tycker mer synd om de som jobbar på biblioteket som hela tiden får dras med detta. Idag frågade jag en bibliotekarie gällande detta med varför vissa tidsskrifter måste läggas in i en pärm och inte har någon streckkod och varför vissa har streckkod samt även varför man klistrar på streckkod på vissa medan andra behöver läggas i en pärm. Svaret som den trevliga damen gav mig var så otroligt tydlig, rakt på sak och sådär lite dystert.

Vad det handlar om är i grund och botten en kostnadsfråga.

Det kostar helt enkelt pengar att ha streckkoder på varje tidsskrift och för att undvika den här kostnaden väljer man att ha streckkoder på “populära” tidsskrifter och slopar streckkoder på de “icke populära”. Jag tackade damen, nöjde mig med svaret och gick därifrån med en tanke i huvudet:

Om kommunen inte har råd att betala några extra kronor för att göra det konsekvent för lånetagare att låna tidsskrifter genom att klistra på streckkoder på samtliga tidsskrifter, då måste det handla om en extrem fattigdom eller extrem lathet.

Så tycker jag iallafall…

Ibland när jag ska skriva ut vissa saker på jobbet får jag en pytteliten magklump och ångest. Detta grundar sig i rädslan över att skrivaren har börjat krångla och att man inte vet vad man ska göra. Skrivaren som vi har på bygget är en bastant maskin, med massa lådor och ett “kanske inte världens bästa” men ok gränssnitt. Oftast funkar skrivaren som den ska men ibland krånglar den, precis som många andra tekniska saker gör. Här förväntar jag mig som användare att jag själv ska kunna åtgärda problemet och få skrivaren på rätt spår igen. I det här fallet slutade det hela med att jag ringde support för att få hjälp.

Ringa support för att skrivaren har upptäckt felmatat papper?! Värt att nämna är att jag tillsammans med en annan kollega gick igenom instruktionerna som presenterades på gränssnittet för att åtgärda problemet utan lyckat resultat. Frågan är, vad är felet? Vi vet inte, felmatat papper står det men pappret har tagits bort och problemet åtgärdat. Försöker skriva ut, nytt problem, eller vänta det är samma problem, dags att ringa skrivarsupport…

Jag vet inte om detta fenomen är vanligt bland dessa bastanta skrivare men en sak är säker, utbildning i hur personalen ska handskas med skrivaren när den är elak kanske är värt att nämna på nästa personalmöte.

Att gruppera information som hör ihop underlättar avsevärt för människans kognition genom att vi, enkelt formulerat, slipper tänka på hur vi ska göra. Detta gäller t.ex. webbplatser, fysiska produkter eller varför inte knapparna i en hiss.

Kolla på den här bilden och säg så fort som möjligt vilken knapp du ska trycka på för att komma till våning 10:

Avståndet mellan alla siffror och alla knappar är likadan vilket ställer till det för oss. Ibland är jag på besök hos min mammas moster där hissen i deras hyreshus kan klassas som “The Elevator from Hell”. Detta är ingen titel på ett spel eller en skräckfilm utan helt enkelt en kass utformad knapp-panel i hissen, varav namnet. Igår var jag på besök och tryckte på fel knapp, vilket gjorde att jag gick ut ur hissen och hamnade på fel våning. Jag var ivrig och snabb och ville snabbt komma till våning 10 och tyvärr kom jag till våning 6. Jag gick ut och ingen mammas moster här inte, jag var på våning 6 och det tog sin lilla tid innan jag fattade var jag var. Otroligt nog åkte hissen ner (någon ville in i helvetetshissen) och jag visste inte var jag var. Jag tryckte på hissknappen igen och väntade, Damn you Hiss!

Don’t Make Me Think är en bok skriven av Seve Krug och den här meningen är i det här fallet klockren. Hade siffran varit någon millimeter närmare knappen hade det gjort enorm skillnad, vilken grej alltså…

När man är ute efter att köpa en produkt på nätet är det viktigt att man får detaljerad information om produkten som t.ex. priset och egenskaper. Ibland vill man förutom detta även veta lite om produktens utseende. Här kommer vi in på den här biten med att kunna förstora upp bilden och se produkten i mer detalj. På många nätbutiker har man den här funktionen och i de flesta fall är det riktigt bra, klickar man på bilden eller länken “förstora bilden”, PANG så fylls 1/3 av skärmens yta upp av bilden, nyttigt och bra. Sedan har vi de webbutiker som inte riktigt har förstått det här med Förstora bilden-funktionen. På Larsbengtsson.se hittar man det här konstiga fenomenet. Klickar man på bilden öppnas den upp i ett nytt fönster fast bilden har oförändrad storlek. Samma fenomen förekommer även på Kalaspinglan.se som i vissa fall även lyckas med att förminska bilden!

Jag förstår inte riktigt hur designern har tänk i dessa fall. Om bilden inte förstoras upp varför överhuvudtaget skapa en länk och öppna bilden i ett nytt fönster? Värt att nämna dock är att det inte är alla bilder som bibehåller samma storlek på dessa webbplats då en del bilder faktiskt förstoras upp vilket leder till annan fråga, varför det inte fungerar på samma sätt oavsett vilken bild användaren klickar på? Inkonsistent och ologiskt, dålig kombination. Hursomhelst, det positiva i det hela är att de flesta webbutiker faktiskt förstorar upp bilden rejält, vilket en användare faktiskt förväntas uppleva.