Ja vad säger man, jag blev erbjuden anställning på inUse och självklart accepterade jag :) Nu väntar en utmanande, rolig och spännande tid som jag verkligen ser fram emot.

Japp, det stämmer, saker börjar hända nu och det är inte vilka saker som helst. Det börjar komma åt mig nu och “bloggklorna” har fått ett någorlunda starkt grepp om mig. Idag finns det otroligt många olika typer av bloggar och det är populärt att blogga. Som tur är, är jag i dagsläget bara 57% beroende och det ser jag som bra. Är du beroende av att blogga? Testa själv

Idag träffade jag en bekant till mig som sa att han var inne på min webbsajt och att han tyckte att den inte alls var rolig. Okej, tänkte jag och min spontana fråga var: Vad var det som inte var roligt?

- Jag fattar fan ingenting av vad du skriver!

- Vad är det du inte förstår, frågade jag?

- Ja, det där med användbarhet, fattar fan ingenting!

Sedan fortsatte diskussionen…

Min webbplats vänder sig till en ganska smal målgrupp, nämligen en målgrupp med ett intresse kring användbarhet, interaktionsdesign, människa-dator interaktion osv. Jag skriver inte om t.ex. den italienska köket, bilmotorer och hur man bygger broar och detta är inte heller syftet. Hade jag skrivit om dessa saker hade jag förmodligen haft helt annan målgrupp än vad jag har idag. Visst skriver jag om andra saker som inte har med användbarhet att göra men grundbulten är fortfarande användbarhet.

Saken här är att det är viktigt att man tänker på vilken målgruppen är vid t.ex. skapandet av en ny produkt eller som det i mitt fall är, bloggen. När jag startade bloggen hade jag klart för mig om vad jag skulle skriva om och i och med detta visste jag vilken målgrupp jag hade att vänta mig. Jag blev inte på något sätt negativt påverkad av att polaren sa att webbsajten var tråkig. Visst finns risken alltid där, att man får för lite besök på sin webbplats om man skriver om specificerade saker. Men, heller vänder jag mig till en smal målgrupp än riskerar att hamna i “jag-vill-tillfredställa-alla” träsket. Att försöka tillfredställa alla, eller rättare sagt att ha alla människor som sin målgrupp leder bara till att produkten, webbsajten, systemet sällan passar någon.

Kom precis hem efter att ha handlat på Willys och jag tycker om att handla på Willys inget fel med butiken bortsett från en liten liten irritationsmoment som vi har här i Lidköping. Det är nämligen den snurrande mardrömsentrén som jag alltid får någon slags otäck känsla när jag ska igenom. Jag vet inte om hela den här idén med den snurrande entrén är genialisk eller bara plain stupid. Om t.ex. en person kommer för nära den snurrande dörren börjar den snurra långsammare eller i värsta fall som idag när dörren tvärstannar och jag med hela min kropp slår in i den.

Jag är på väg ut ur Willys och personen bakom mig är hetsig och ska till varje pris in i butiken. Han råkar nämligen komma lite för nära dörren och jag råkar vara lite för hetsig för att komma ut och då small det bara, hela min kropp får sig en kyss av dörren och jag blir som man brukar vara när man slår in i väggar, lyktstolpar och dylik, nämligen sådär lite rädd och chockad fortfarande med två påsar i handen. Den här incidenten är inte så olik Johans incident med köksskåp från helvetet :)

Det här med begreppet proffsblogg tycker jag är riktigt riktigt löjligt. Kanske har jag fel men jag tycker att själva begreppet “proffsbloggare/proffsblogg” är hur dumt som helst.

- Jag är proffs på att blogga ve´t du, min blogg är en proffsblogg!
- Jaha, vad gör du då, vad är det som gör dig proffs?
- Jag skriver grymt.

Som jag har förstått det är en proffsbloggare en känd person med fömodligen en del kunskap om det som han/hon skriver om. Vidare är en proffsblogg en blogg som är välkänd och som har många läsare. Okej, där har vi dessa saker som kännetecknar en proffsbloggare och en proffsblogg. Ta bort det ena aspekten “välbesökt blogg” och helt plötsligt är bloggen inte en proffsblogg utan en vanlig blogg. Vidare finns det kanske en del andra saker som kännetecknar en proffsblogg men dessa känner jag dock inte till.

Alex Schulman är en välkänd person och en “proffsbloggare” som driver en egen blogg Att vara Alex Schulman. Inget illa om Alex och hans åsikter men att hans blogg kallas för proffsblog tycker jag faktiskt är konstigt. Bortsätt från hans kändisskap, vad är det som han skriver som gör att bloggen kan kallas för en proffsblogg?

Vissa proffsbloggare skriver om helt ointresserade och oinspirerande saker men då dessa personer är kända blir dessa ointresserade och oinspirerande saker helt plötsligt hur intressanta som helst. Kalla mig negativ och tråkig men så känner jag. Säg att jag inom ett år blir hur känd som helst. Tro fan att Spinz.se skulle skjuta upp i höjden. Kanske skulle den här bloggen bli kallad ” Proffsblogg” men den enda ändringen skulle vara antal besökare och min kändisskap, dock inte mitt skrivsätt eller det som jag skriver om.